Om du hade tänt ett ljus...
När jag stod i duschen igår kväll visste jag att du lagt dig och att du väntade på mig. Jag slogs av tanken att idag kanske du tänt ett litet ljus på sängbordet eller bäddat upp min sida av sängen. Du vet sådant som du gjorde när vi var nykära. Sånt som man gör för att man tycker om någon.
När jag klev in i sovrummet låg du där med paddan framför näsan.
Idag tänker jag sorgsna tankar och saknar den där apan som jag förälskade mig i för lite mer än ett år sedan. Du var alltid så noga med att jag skulle känna mig sedd, att jag skulle veta hur du tänkte och kände. Du gjorde allting så enkelt och självklart. Jag som så länge hade trott att jag var färdig med det som kallas kärlek, jag vågade, för att du fick mig att våga. Vi gjorde allting tillsammans och för varandra. Det kostade aldrig någon energi att anstränga sig för varandras skull då, varför gör det det nu?
